Hej!

För två veckor sen började jag cykla mountainbike igen. Det kändes bra och jag har inte haft några problem med handen. Så igår var det dags för ”tävlingscomeback”. Bockstensturen är den längsta mountainbike tävlingen jag någonsin kört, och förra året vann Jennie Stenerhag på 04.03, så jag räknade med en åktid på runt 04.20. Det var dock en ganska grov felberäkning. De första 8 kil0meterna gick på lättåkt asfalt, men trots det tappade jag tjejerna i täten direkt och börja droppa längre bak i klungan. Benen svarade inte alls. Men efter några kilometer kom jag in i min egen takt och fick upp farten. Men tyvärr lyckas jag dra ur växelvajern bak, så jag hade det lite kämpigt i uppförsbackarna och fick gå ibland. Men i Åkulla, som är första depån stod som tur var min mekaniker/ langare Casper med verktyg och kunde fixa cykeln. Då var jag långt efter täten, och jag ställde in mig på att bara komma i mål. På tiden 05.10 rullade jag över mållinjen, trött, blöt, skitigt och hela 46 minuter efter segrarinnan Jennie. Det känns skönt att ha ”tävlingspremiären” avklarad, men det är fortfarande en bit kvar till den tidigare formen.

Starten

Pigg och glad

Dags för välbehövlig cykelvård